Med början sommaren 2025 klipper tolv MowFleet-robotar gräs vid Karlaplan, Karlavägen, Tessinparken, S:t Eriksplan, Vasaparken och några innergårdar.
– Egentligen är det ett treårigt pilotprojekt. Därefter ska vi utvärdera. Men det är möjligt att dra flera slutsatser redan nu, då mätbarhet finns inbyggd i systemet, säger Mattias Kelepeisz, parkingenjör vid Stockholms stad.
MowFleets digitala verktyg för systemöversikt visar att man i de aktuella stadsdelarna minskat CO₂-utsläppen med 4,7 ton. Energibesparingen är dessutom betydande: 5,4 MWh.
Men det som gör Mattias Kelepeisz mest peppad, är inte mätdata:
– Systemet är så tyst. En solig sommardag är hundratals besökare i parkerna. Och de vill inte bli störda. Då vore det ju dubbelfel av oss, som vill skapa en bättre parkmiljö, att addera oväsen och störningar. En storstad är redan ett ställe med mycket oljud.
Kostas Angelopoulos är agronom och produktionschef vid Grön Stad, entreprenören som sköter jobbet på fältet. Han noterar skillnaden då lätta robotar används:
– Vi letar ju nya lösningar hela tiden, och konstaterade att eldrivna åkklippare blir tunga för vissa specifika områden. Några av dem väger in på över ett ton då man räknar in föraren. Ett så stort marktryck kompakterar jorden, vilket är dåligt – då det stänger tillgången på syre, vatten och näring till gräsets rötter.
Efter den första säsongen med Mowfleet på de krävande ytorna i Östermalm och Vasastan kan Kostas sammanfatta året:
– Det har fungerat väldigt bra, trots utmaningarna. Det är verkligen stort och smått. De smala och ömtåliga grässtråken i mitten av Karlavägen och de stora ytorna kring konstgräsplanen vid Vasaparken. Helt olika ytor, men på båda ställena passerar och samlas väldigt mycket folk. Vi ska samsas med flanörer, hundägare, idrottsklasser, förskolor och alla som går till sin närmaste park för att äta lunch.
– Feedbacken från medborgarna är enormt viktig. Och den har till mer än 99 procent varit positiv, säger Kostas.
Mattias Kelepeisz håller med:
– Stockholmarna är inte blyga. Deras reaktioner är omedelbara, och är något på tok så får vi garanterat veta det. Mitt intryck är att de varit positivt nyfikna och de flesta är förvånade att klipparna nästan inte hörs.
– Att systemet är utsläppsfritt och koldioxidavtrycket nästan obefintligt – sådant går att rationellt förstå, men märks ju inte direkt. När det gäller den låga ljudnivån däremot, där har vi fått spontan uppskattning…
Kostas Angelopoulos har nagelfarit ekonomin i pilotprojektet:
– Min bedömning är att robotarna innebär en besparing om ca 50 procent när det gäller arbetstiden för vår personal. De hjälper min personal att hinna med. I stället för att de sitter fast på en maskin under en stor del av arbetsdagen, så kan de placera ut robotar och sedan ägna tiden åt beskärning eller kanttrimning… Vidare har vi haft noll skador på träd, buskar och fasta föremål som stolpar, staket och blomsterurnor. Det bidrar också till kalkylen, totalt sett.
Finns det platser som passar de här robotarna bättre?
– Absolut. Men det finns så många olika slags ytor i Stockholm. Jag och mina medarbetare har redan idag identifierat flera ytor där vi vill klippa med robotar av hänsyn till säkerheten för vår personal, säger Kostas.
– Det är exempelvis vägnära ytor som rondellen vid Roslagstull där 30 000 bilar passerar per dygn. Trafiken i sig utgör en uppenbar risk, men det är också en plats med mycket buller och avgaser. Där ser jag hellre att robotar arbetar.
Med alla erfarenheter ni gjort, är det något du ser att ni borde ha gjort något annorlunda?
– Om jag vetat det jag idag vet – hur väl systemet fungerar och hur positiva reaktionerna skulle bli – så hade jag skalat upp. Då hade jag kört dubbelt så många klippare, säger Mattias Kelepeisz.
Kostas Angelopoulos fyller i:
– Ja, även från vår sida skulle vi ha utökat användningen av robotklippning. Vi har ytor, där mitt förslag är att vi på eget initiativ börjar använda MowFleet-systemet, eftersom det helt enkelt är den bästa lösningen. Exempelvis i de trafiknära lägen jag nämnde, men också om vi ska klippa väldigt nära boende, där jag inte vill att vi blir ett störningsmoment.
– Robotarna är både en trivselfråga för stockholmarna och en arbetsmiljöfråga. Vi vill ha människor på platser där arbetet kräver kunskap, där en människa måste fatta besluten. Är det ett så enkelt jobb som att klippa gräs, som en robot kan sköta tyst och säkert – ja, då ska också en robot göra jobbet.
